Den Percival Proctor var ett brittiskt skol- och kommunikationsflygplan under andra världskriget. Proctor var ett enmotorigt, lågvingat monoplan med plats för tre eller fyra, beroende på modell.
Den Percival Proctor var ett brittiskt enmotorigt, lågvingat monoplan konstruerat för radio- och navigationsträning. Den utvecklades från Percival Vega Gull i slutet av 1930-talet och användes av Royal Air Force och Fleet Air Arm under andra världskriget. Proctor hade en trästruktur täckt med tyg och plywood och drevs av en de Havilland Gipsy Queen radmotor. Den hade ett fast underrede med sporrhjul och en inglasad hytt med plats för tre eller fyra passagerare. Proctor tillverkades i fem varianter, var och en med olika modifieringar av kabinens layout, utrustning och prestanda. Proctor Mk I var den första produktionsversionen, med en tresitsig kupé och en motor på 130 hk.
Den Proctor Mk II hade en fyrsitsig kupé och en motor på 145 hk. Proctor Mk III var en marin version med fällbara vingar och en motor på 210 hk. Proctor Mk IV var en efterkrigsversion med en omdesignad hytt och en motor på 155 hk. Proctor Mk V var en militär version med en längre flygkropp och en motor på 250 hk. Proctor användes främst för utbildning av radiooperatörer, navigatörer och observatörer, men fungerade också som kommunikations- och sambandsflygplan. Den exporterades också till flera länder, bland annat Australien, Kanada, Danmark, Egypten, Indien, Irland, Nya Zeeland, Norge, Portugal och Sverige. Proctor togs ur tjänst på 1950-talet och några konverterades till civilt bruk. Några exemplar finns fortfarande bevarade i museer och privata samlingar.