Den Northrop P-61 Svart Änka, named for the American spider, was the first operational U.S. warplane designed as a night fighter, and the first aircraft designed to use radar. The P-61 had a crew of three: pilot, gunner, and radar operator. It was armed with four 20 mm (.79 in) Hispano M2 forward-firing cannons mounted in the lower fuselage, and four .50 in (12.7 mm) M2 Browning machine guns mounted in a remote-controlled dorsal gun turret.
It was an all-metal, twin-engine, twin-boom design developed during World War II. The first test flight was made on May 26, 1942, with the first production aircraft rolling off the assembly line in October 1943. The last aircraft was retired from government service in 1954.
Källkod: Northrop P-61 Black Widow på Wikipedia
Ytterligare information:
Den Northrop P-61 Svart Änka var ett banbrytande flygplan i flygets historia. Det var det första amerikanska stridsflygplanet som konstruerades specifikt som ett nattjaktplan, utrustat med ett avancerat luftburet radarsystem som gjorde det möjligt att lokalisera och förstöra fiendens flygplan i mörker och dåligt väder. P-61 hade en distinkt design med dubbla bommar, med en besättning på tre personer: pilot, radaroperatör och skytt. Den var beväpnad med fyra 20 mm kanoner i den nedre flygkroppen och fyra .50 kalibriga kulsprutor i ett fjärrstyrt torn ovanpå mittsektionen.
Den P-61 såg strider på alla krigsskådeplatser under andra världskriget, från Europa till Stilla havet, där det visade sig vara en formidabel motståndare för japanska bombplan och jaktplan. P-61 utförde även andra uppdrag, såsom markattack, spaning och elektronisk krigföring. P-61 togs ur tjänst 1954, efter en kort karriär efter kriget som jaktplan för alla väder. P-61 Black Widow var en anmärkningsvärd prestation av ingenjörskonst och innovation, och ett bevis på Northrop Corporations vision och skicklighet.