SAI Super S.7

Ambrosini S.7

LandItalia
RollTävlingsflygplan
Första flygningenJuli 1939
Byggd12 + 147

Den Ambrosini SAI.7 var ett italienskt tävlingsflygplan som flögs före andra världskriget och som började tillverkas som ett militärt skolflygplan (betecknat S.7) efter kriget. Den var av konventionell konfiguration, konstruerad av trä, med ett underrede med bakhjul. Kraften kom från en luftkyld inverterad radmotor, Alfa-Romeo modell 115 med 225 hästkrafter.

Källkod: Ambrosini S.7 på Wikipedia

SAI Super S.7 Walk Around
FotografUnknow
LokaliseringUnknow
Bilder20
Wait, Searching Royal Aircraft Factory R.E.8 photos for you…

Dal Sai Ambrosini Sagittario All'aerfer Leone: The History of the First Italian Supersonic Fighters Created by Sergio Stefanutti (Aviolibri Dossier) - Amazon

Se även:

Andra världskriget: Den definitiva visuella historien från blixtkrig till atombomben (DK Definitive Visual Histories) - Amazon Andra världskriget karta för karta (DK historia karta för karta) - Amazon


General Characteristics

The Ambrosini S.7 was an Italian single-engine, low-wing monoplane developed from the pre-war SAI.7 racing aircraft designed by Sergio Stefanutti. After World War II, the S.7 entered large-scale production as the primary basic and advanced trainer for the reformed Italian Air Force (Aeronautica Militare Italiana). Known for its sleek, all-wooden construction and excellent performance, it was prized for its high speed, even with relatively low engine power, and was used to set several international airspeed records in its class. The S.7 design later served as the foundation for a series of experimental light fighters and jet prototypes, including the SAI.207 and the Sagittario (Arrow), making it a significant bridge between Italy’s wartime piston-engine designs and its post-war jet programs.

Property Typical Value (Post-War S.7 Production)
Roll Basic/Advanced Trainer, Racing Aircraft
National Origin Italien
Tillverkare SAI Ambrosini
First Flight (SAI.7 prototype) Juli 1939
Service Entry (Post-War) 1949
No. Built (Post-War S.7) ~145
besättning 2 (Pilot and Pupil, in tandem seating)
längd 8.17 m (26 ft 10 in)
Spännvidd 8.79 m (28 ft 10 in)
Max Takeoff Weight 1,317 kg (2,903 lb)

Powerplant and Performance

  • Engine: 1 x Alfa Romeo 115-ter 6-cylinder air-cooled, inverted inline piston engine.
  • Power Output: 168 kW (225 hp).
  • Maximum Speed: 358 km/h (222 mph).
  • Cruise Speed (Economic): 264 km/h (164 mph).
  • Range: 1,000 km (621 mi).
  • Service Ceiling: 5,250 m (17,220 ft).
  • Key Feature: The aircraft featured fully retractable main landing gear (a feature often omitted on contemporary trainers) and an all-wood structure, contributing to its sleek, high-speed profile.

Variants and Legacy

  • Primary Role: Used for ab initio (basic) and advanced flight training in the Aeronautica Militare Italiana until the mid-1950s.
  • Armament: Unarmed in its standard two-seat trainer configuration.
  • Wartime Variant (SAI.7T): Ten militarized two-seat trainer versions were ordered in 1942, but few were delivered before the 1943 Armistice.
  • Development Line: The S.7 airframe was crucial in testing high-performance features:
    • SAI.107 / SAI.207: Lightweight single-seat fighter prototypes with up to 750 hp engines, achieving impressive speeds.
    • Ambrosini Sagittario (Super S.7): A single S.7 modified with swept wings, and later a jet engine, serving as a testbed for the subsequent Aerfer Sagittario 2 jet fighter.

Visningar : 636

Lämna svar

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong> 

Krävs

Den här webbplatsen använder Akismet för att minska skräpposten. Läs mer om hur dina kommentarsdata bearbetas.