Stridsvagn 103 – Foton &; Video

Den Stridsvagn 103 (Strv 103), also known as the S-Tank, was a Swedish post-war main battle tank. It was known for its unconventional design: it was turretless with a fixed gun traversed by engaging the tracks and elevated by adjusting the hull suspension. While turretless armoured fighting vehicles are usually classified as assault guns or tank destroyers, despite its unique gun laying process the Strv 103 is considered a tank because its designated combat role matched those of other tanks within contemporary Swedish doctrine. It is the only main battle tank and the only tank of any kind since the World War II era to dispense with a turret. The Strv 103 was designed and manufactured in Sweden. It was developed in the 1950s and was the first main battle tank to use a turbine engine. The result was a very low-profile design with an emphasis on defence and heightened crew protection level. Strv 103s formed a major portion of the Swedish armoured forces from the 1960s to part of the 1990s, but have since been removed from service in favour of the Stridsvagn 122.

Källkod: Stridsvagn 74 på Wikipedia

Den Stridsvagn 103 Strv 103, även känd som S-Tank, var en svensk efterkrigstida stridsvagn, konstruerad och tillverkad i Sverige. Det var den första stridsvagnen som använde en gasturbinmotor och den enda massproducerade stridsvagnen sedan andra världskriget som avstod från ett torn. Den hade en okonventionell konstruktion med en fast pistol som siktades genom att justera banden och fjädringen. Resultatet blev en stridsvagn med mycket låg profil och hög överlevnadsförmåga och skydd av besättningen. Strv 103 utgjorde en stor del av det svenska pansaret från 1960-talet till 1990-talet, då den ersattes av Leopard 2-varianterna Strv 121 och Strv 122.
På engelska betyder Stridsvagn stridsvagn eller stridsvagn, och 103 kommer från att vara den tredje stridsvagnen i svensk tjänst som utrustats med en 10 cm kanon. Strv 103 utvecklades på 1950-talet som ett alternativ till det dyra och tunga KRV-projektet, som föreslog en 155 mm slätborrad kanon i ett oscillerande torn. Strv 103 konstruerades av Sven Berge, som byggde sitt koncept på idén att risken att bli träffad i strid är nära relaterad till stridsvagnens höjd. Han föreslog att den nya tanken skulle vara så låg som möjligt, vilket endast kunde uppnås genom att eliminera tornet. Detta minskade också tankens vikt och komplexitet och möjliggjorde en unik pistolläggningsprocess som använde spåren och upphängningen för att rikta pistolen. Strv 103 hade en besättning på tre man: en befälhavare, en skytt / förare och en bakre förare. Den bakre föraren kunde köra tanken bakåt i full fart, vilket ökade rörligheten och flexibiliteten.
Strv 103 var beväpnad med en Bofors L74 10,5 cm L/62 räfflad kanon med autoladdare och 50 patroner. Kanonen hade en hög mynningshastighet och noggrannhet och kunde avfyra både konventionella och fenstabiliserade projektiler. Strv 103 hade också tre 7, 62 mm maskingevär: två fasta i det främre skrovet och ett luftvärn ovanpå tanken. Dessutom hade den två 71 mm Lyran murbruk för belysning och rökändamål. Strv 103 hade en kompositpansar som bestod av stålplattor med plastfyllmedel mellan dem. Pansartjockleken varierade från 15 till 40 mm, men på grund av sin höga lutningsvinkel gav den ett effektivt skydd på upp till 337 mm mot kinetiska energiprojektiler och upp till 600 mm mot formade laddningsstridsspetsar.
Strv 103 hade två motorer: en dieselmotor och en gasturbinmotor. Dieselmotorn användes för cruising och låghastighetsmanövrering, medan gasturbinmotorn användes för att öka tankens kraft och hastighet. Strv 103 hade en hydrostatisk transmission med två hastigheter framåt och två bakåt och en gashydraulisk fjädring som kunde justera skrovets höjd och lutning. Strv 103 hade en maximal väghastighet på 60 km/h framåt eller bakåt och en räckvidd på 390 km. Strv 103 kunde också simma över vattenhinder med sina spår som propellrar och sitt snorkelsystem.
Strv 103 tillverkades i fyra varianter: A, B, C och D. A-varianten var den första produktionsmodellen, med en Rolls-Royce K-60 dieselmotor och en Boeing GT502-10MA gasturbinmotor. Den togs i bruk 1967 och uppgraderades till B-standard 1970-1971. B-varianten hade förbättrade eldledningssystem, radioapparater, mörkerseende, ventilationssystem och ammunitionsförvaring. Den hade också en kraftfullare Boeing 553 gasturbinmotor. C-varianten introducerades 1978-1984, med ytterligare förbättringar av brandkontrollsystem, pansarskydd, NBC-skyddssystem, elektriska system och motorkylsystem. Den hade också en ny Detroit Diesel 6V-53T dieselmotor som ersatte Rolls-Royce K-60-motorn. D-varianten var en föreslagen uppgradering som aldrig förverkligades, vilket skulle ha inkluderat en ny slätborrad pistol, en förbättrad autoladdare, nya sikten och nya spår.
Den Strv 103 ansågs vara en framgångsrik stridsvagnsdesign som uppfyllde dess krav på att vara billig, lågprofilerad, överlevnadsbar, mobil och flexibel. Den presterade bra i tester och övningar mot andra NATO-stridsvagnar som Leopard 1