Den Martin B-57 Canberra är ett amerikanskbyggt, twinjet taktiskt bomb- och spaningsflygplan som togs i tjänst med United States Air Force (USAF) 1953. B-57 är en licensbyggd version av british english electric canberra, tillverkad av Glenn L. Martin Company. Initiala Martin-byggmodeller var mycket lika deras brittiskbyggda motsvarigheter; Martin modifierade senare designen för att införliva större mängder komponenter från USA och producerade flygplanet i flera olika varianter.
Den Martin B-57 Canberra var ett tvåmotorigt jetdrivet lätt bomb- och spaningsflygplan utvecklat av det amerikanska företaget Martin från brittiska English Electric Canberra. Det var det första amerikanska jetbombplanet som fällde bomber under strid. B-57 togs i tjänst i USA:s flygvapen (USAF) 1953 och tjänstgjorde fram till 1983. Det tjänstgjorde också i det pakistanska flygvapnet och det kinesiska flygvapnet.
B-57 var designad för att utföra bombuppdrag på hög höjd, men den visade sig vara mångsidig och anpassningsbar till olika roller, såsom taktisk bombning, förbud, close air support, nattinkräktare, elektronisk krigföring, fotospaning och kärnvapenanfall. Landet deltog i flera konflikter, bland annat Koreakriget, Vietnamkriget, Indo-Pakistankriget 1965 och Sexdagarskriget. B-57 användes också för vetenskaplig och meteorologisk forskning, samt för att testa nya vapen och system.
Den B-57 hade en besättning på två personer: en pilot och en navigatör/bombare. Den hade ett vingspann på 19,5 m (64 fot), en längd på 19,8 m (65 fot) och en höjd på 4,6 m (15 fot). Den hade en maxhastighet på 960 km/h (597 mph) vid havsnivå och 917 km/h (570 mph) vid 12 200 m (40 000 fot). Den hade en räckvidd på 3 280 km (2 040 miles) med externa bränsletankar och ett servicetak på 14 600 m (48 000 fot). Den kunde bära upp till 4 540 kg bomber eller raketer i ett internt bombrum och pyloner under vingarna. Den var beväpnad med fyra 0,50-tums (12,7 mm) kulsprutor i svansen för självförsvar.
Ny uppsättning med 81 foton av en Martin EB-57B Canberra