Lockheed P-2 Neptunus (betecknad P2V av USA:s flotta före september 1962) var ett marint patrull- och ubåtsjaktflygplan (ASW). Den utvecklades för den amerikanska flottan av Lockheed för att ersätta Lockheed PV-1 Ventura och PV-2 Harpoon, och ersattes i sin tur av Lockheed P-3 Orion. Neptunus var utformad som ett landbaserat flygplan och gjorde aldrig en bärplanslandning, även om ett litet antal flygplan konverterades och användes som bärarlanserade, stoppgap-kärnvapenbombare som skulle behöva dike eller återhämta sig vid landbaser. Typen var framgångsrik i export och såg tjänst med flera väpnade styrkor.
Sök efter vad du behöver, Vi föreslår detta men det är du som bestämmer
Lockheed P2V-7 Neptune Walk Around
Fotograf
Räkning Maloney
Lokalisering
Unknow
Bilder
25
Se även:
AP-2H Neptune ‘Napalm Nellie’ Walk Around
Fotograf
Fotios Rouch
Lokalisering
Unknow
Bilder
31
Läs mer:
Lockheed P-2 Neptune var ett mångsidigt och långlivat flygplan som tjänstgjorde i olika roller och länder i över fyra decennier. Det designades av Lockheed som ett landbaserat marint patrull- och ubåtsjaktflygplan för den amerikanska flottan, och ersatte de äldre PV-1 Ventura- och PV-2 Harpoon-modellerna. P-2 Neptune flög första gången 1945 och togs i tjänst 1947, med totalt 1 177 enheter byggda fram till 1956. P-2 Neptune hade en utmärkande egenskap att ha både kolv- och jetmotorer, vilket gav den extra kraft och hastighet när det behövdes.
P-2 Neptune användes i flera konflikter, såsom Koreakriget, Vietnamkriget, Beagle-konflikten och Falklandskriget, där han utförde spanings-, övervaknings-, bombnings-, strids- och telekrigsuppdrag. P-2 Neptune exporterades också till flera av USA:s allierade, såsom Japan, Australien, Kanada, Frankrike, Nederländerna och Argentina. P-2 Neptune ersattes så småningom av den mer avancerade Lockheed P-3 Orion på 1960- och 1970-talen, men några av dem förblev i tjänst fram till 1980-talet eller ännu senare som brandbombare eller forskningsflygplan.