37mm luftvärnskanon – Foton &; Video

37 mm automatisk luftvärnskanon M1939 (61-K) (ryska: 37-мм автоматическая зенитная пушка образца 1939 года (61-К)) var en sovjetisk 37 mm luftvärnskanon som utvecklades under slutet av 1930-talet och användes under andra världskriget. Den landbaserade versionen ersattes i sovjetisk tjänst av ZSU-57-2 under 1950-talet. Kanoner av denna typ användes framgångsrikt på hela östfronten mot störtbombare och andra mål på låg och medelhög höjd. Den hade också en viss användbarhet mot lätt bepansrade markmål. Besättningar på 37 mm AD-kanoner sköt ner 14 657 axelmaktsplan. Den genomsnittliga mängden 37 mm ammunition för att skjuta ner ett fientligt plan var 905 skott.

Källkod: 37mm M1939 på Wiki

37 mm luftvärnskanonen var en typ av vapen som användes av olika länder under andra världskriget. Den var utformad för att skjuta ner fientliga flygplan på låg till medelhög höjd, med hjälp av högexplosiva eller pansarbrytande granater. Kalibern på 37 mm valdes eftersom den erbjöd en bra balans mellan vikt, utgångshastighet, eldhastighet och precision. Olika modeller av 37 mm luftvärnskanoner tillverkades av Tyskland, USA, Rumänien och Sovjetunionen, var och en med sina egna egenskaper och prestanda. Några av de mest anmärkningsvärda exemplen är:
– The 3.7 cm Flak 18/36/37, developed by Rheinmetall in Germany, was a fully automatic gas-operated cannon that could fire up to 160 rounds per minute. It had a three-legged platform mount that allowed 360 degrees of traverse and a maximum elevation of 85 degrees. It was used by the German army and air force, as well as by Romania and Bulgaria. – The 37 mm gun M1, developed by John M. Browning and Colt in the United States, was an anti-aircraft autocannon that could fire up to 120 rounds per minute. It had a four-wheeled trailer mount that allowed 360 degrees of traverse and a maximum elevation of 90 degrees. It was used by the US army and navy, as well as mounted on half-tracks and PT boats. – The 37 mm automatic air defense gun M1939 (61-K), developed by the Soviet Union, was an anti-aircraft autocannon that could fire up to 80 rounds per minute. It had a two-wheeled carriage mount that allowed 360 degrees of traverse and a maximum elevation of 85 degrees. It was used by the Soviet army and navy, as well as by China and North Korea. – The 37 mm gun M3, developed by the United States, was the first dedicated anti-tank gun fielded by US forces in numbers. It could fire up to 25 rounds per minute, using armor-piercing shells that could penetrate up to 25 mm of sloped armor at 500 yards. It had a split-trail carriage mount that allowed 60 degrees of traverse and a maximum elevation of 15 degrees. It was used by the US army and marines, as well as by Britain and France.
37 mm luftvärnskanonen spelade en viktig roll under andra världskriget och gav luftförsvar och markstöd till olika arméer och flottor. Den var effektiv mot lågt flygande flygplan, lätta stridsvagnar, pansarfordon och infanterimål. Men den hade också begränsningar som begränsad räckvidd, låg noggrannhet på höga höjder, sårbarhet för moteld och föråldring på grund av utvecklingen av kraftfullare kanoner och snabbare flygplan.